lördag 18 december 2010

Konstiga yrken topp 10.

10: Dassrullerullare. Rullar på dasspapper på dassrullar. I regi av samhall.
9: Dassrulle pappersperforerare, perforerar dasspapper var 15 cm. 
8: Tandpetartäljare, täljer exklusiva tandpetare av hela träd. Bara trädets hårda kärna används. 
7: Kondomtestare, oklart hur men alla RFSU´s är testade. Använda?
6: Batteriladdare. Säger sig självt.
5: Sandpapperklistrare. Klistrar ett och ett sandkorn på ark av slippapper. Viktigt att hålla rätt på kornen. 
4: Mustettikettsagent, ändrar must etiketten efter högtid. Arbetar på konsultbasis. 
3: Snöpinnetejpare. Tejpar på reflexer på snöpinnar på plats ute längs vägarna. 
2: Tak-kontrollant kontrollerar korrekt takhöjd. Den korrekta takhöjden varierar i det oändliga. 
1: Fornminnesförfalskare. Knackar in hällristningar och bygger kastalruiner. 
Förfalskat av Tor-Eirk Afaldskvarn 1996



































Bonusjobb. #1 Kryddsorterare, alla kryddor importeras i enda stor hög en gång om året kryddsorteraren ser till så allt blir rätt. 

Bonusjobb #2 Kryddvägaren, vägger ett och ett korn av krydda för att sedan be sin noterare notera. 

Bonusjobb #4 Kryddvägarnoteraren, noterar de vikter kryddvägaren väger upp.

Bonusjobb #5 Kryddnoterarsammanräknaren, räknar samman de miljarder enskilda summor noteraren ovan noterat.

En vit jul!

Jepp, antar att en mängd osnutna småungar samt ett antal romantiskt lagda fåntrattar skattar sig lyckliga över den vita jul som nalkas. Ni vars ögon tindrar i kapp med den finaste julstjärna av blotta tanken på snön som ligger vit på taken, ni som nöjsamt stegar fram i ordentliga kängor bland slask och is, ni som med glädje gör en snöängel och sjunger det vita pulvrets lov. Ni kan läsa någon annanstans!

För det första: snö hör hemma i fjällen! I skidbacken är det ypperligt med ett gott lager snö, jag kan även tänka mig ett visst snötäcke på vintriga orter som Mora, Leksand ja även Gävle. I Stockholm känns snön direkt malplacerad och på gatan i Solna där min gamla Saab står och huttrar upplever jag snön som fientligt inställd både mot mig men även min stackars oskyldiga bil.

Snöröjningen i Solna Stad är det inte mycket bevänt med. Hittills i år har den varit bedrövlig och då räknar jag ändå inte med månaderna januari t.o.m. april i våras som var uppseende väckande dåliga ur snöröjningssynpunkt. Tillvägagångssättet verkar för det mesta vara att plogaomkring snön på måfå så att säga. Flytta lite snö från vänster till höger sida vägen och sedan låta det ligga där inmosat i sidan på någons bättre begagnade Ford Focus. Ibland är tillvägagångssättet drastiskt men förbaskat effektivt ur arbetstidssynpunkt, man skiter helt enkelt i vissa gator. Bangatan exempelvis har inte sett röken av några snöröjare på hela vintern, underlaget där består av 2 decimeter slushliknade sörja.



Slush som vi mins den från barndomen!
Solna 18 dec 2010, snö till förbannelse!



















Nu när vi snart träder in i högtidsperioden med både jul och nyår framför oss och med ett nytt ungt och oförstört 2011 alldeles runt kröken har jag endast en önskan. Ploga dom förbannade vägarna och forsla bort snön! Det krävs ingen matematiker för att räkna vad som sker om man plogar samman, låt oss säga två decimeter snö á 300 meter väg... Det blir en sjuhelvetes snöhög. Vart göra av all snö? Köra iväg den? NEJ... tryck den åt sidorna och låt den ligga, eller skit i o ploga överhuvudtaget resultatet är minst lika bra i bland bättre...

Im dreaming of a green christmas like the one´s we used to know...



Julhandel

Svenskarna kommer sätta sprätt på ca: 60 miljarder i julhandel. En jävla massa pengar att betala för stress, trängsel, missnöje samt en god portion gråt o tandagnisslan. ligger nu i startgroparna för att själv ge mig ut i hysterin. Ibland längtar jag tillbaka till en mer oskyldig tid. En tid då den personliga julhandeln avklarades inom halvtimmen på B&W. 


B&W perioden inträffade samtidigt som det var häftigt att lägga mobiler under granen och landslaget var bland de bästa i världen... känns som i ett annat århundrade.

Iväg, iväg på färden mot kö, stress och otrevligt bemötande. Som grädde på moset börjar det snöa... Snö är ett annat ämne som kommer avhandlas inom kort.


måndag 13 december 2010

JULBORD!

Renhjärta, gott och nyttigt.
Nyss hemkommen från en matorgie utan dess like! Bland syltor och pastejer, skinkor och aladåber hittades ändå ett härligt guldkorn i form av rökt renhjärta. Mitt sällskap höll på att avlida och kunde inte tänka sig att smaka delikatessen. Där fanns även fasanpaté som glatt överaskde en kräsen läckergom som jag själv.





Fasanerna i sin prakt, innan patéandet tog fart.














Jag blev imponerad om än motvilligt av en ny bekantskap för mig i julbordssammanhang, det stekta kanelkryddade fläsket. Mycket gott! Tyvärr kan jag inte tro annat än att det inverkar negativt på hälsan. Jag känner redan nu att mitt blod rinner högst motsträvigt i visa delar av min kropp. Får kompensera med grapefrukt, minimorötter och babyspenat imorgon. Sedan kan jag smörja in mig med aloevera och ta en stärkande smothie med "patented pro formula berokarotine" utvecklat av ett forskningsinstitut i Schweiz med riktiga forskare och allt. 

Summan av kvällen var att maten smakade i stort sett bra, jag är lätt illamående och däst (jävla berokarotine, fuckar upp hela matsmältningssystemet om man inte är en anorektisk tonårsbrud med usel självbild). Min måltidsdryck bestod av två lättöl och lite saftglögg vilket bara är tragiskt. 

Jag vill passa på att uttrycka min förundran över julbordet. Att det finns kvar i vår samtid som en stark nästan orubbad institution. Svensken går man ur huse under december för att festa på en köttorgie utan dess like. Vart kan man äta alla, jag menar verkligen ALLA, delar av en gris! Den äts kokt och stekt både framlänges och baklänges in och ut och upp och ned, syltad, pressad, stånkad, inkokt, utkokt, långkokt, griljerad, ugnsstekt, kanelstekt, i gele samt på ytterligare påhittiga sätt som mitt minne inte riktigt klarar av att illuminera i kväll. Nåväl detta underbara fläskberg (bokstavligen) har fått sällskap av allt fler köttiga kompanjoner, det finns 70 sorters vilt samt en uppsjö korvar och annat tilltugg. 

Sillen som för många låna år sedan var fattigmans vardagstristess. Salt sill 362 dagar om året var inte ovanligt för den genomsnittlige trasproletära  stockholmaren i slutet på förrförra seklet. Nu är det fint att snaska sill, inte bara för Omega 3 och 6 utan även för att man kan göra 30 olika inläggningar bara för ett bättre bedagat julbord. Sillen har gjort snudd på en vampyrisk resa från vämjelig vardagskost till läcker högtidsmums. 


En form av salt sill som är populär i samtiden,
 dock består den till stor del av grisgelatin. Perfekt på julbordet!












Och glöm inte... ris alla malta! 
Förutom att härbärgera alla spelbolag och skicka ett bidrag till melodifestivalen varje år har detta underbara örike skänkt oss en rätt bestående till mestadels av kall gröt! Tack Malta TACK!! 


fredag 10 december 2010

GLÖGG!!

Prisad vare glöggen i himmelen så ock på jorden tillkommer glöggens rike i evighet amen!

Jag är på god väg att bli en åretruntglöggare. Denna sagolika dryck uppfyller min lekamen med en smekande värme. -Det kändes som att bli omfamnad av och ligga i ett hav av bomull där allt var tryggt och underbart, sa visst nån horsare om jungfrusilen. Årets första glögg fyller mig med samma känsla, värme, trygghet och underbarhet. Efter några muggar, börjar nu samtiden att bli klar för mig,

Har någon tänkt på ekorrkraft som alternativ till kärn eller kol/oljekraft. Tror det kan vara framtiden tillsammans med krutdrivna fordon (Svavel, salpeter och träkol finns hur mycket som helst). Än finns tid att tänka om!

Avslutningsvis grattis alla ni som fyller 30 ikväll och 29 förstås.

onsdag 8 december 2010

Vampyrer... Suck

2010-talet vampyrernas tidsålder. Det verkar vara vampyrserier på tv´n jämt och "The Twilight Saga" skördar stora framgångar. Vad är det då med vampyrer som appellerar så till publiken? I de serier som jag sett framställs vampyrerna ofta som missförstådda snyggingar. Som kämpar emot sin "curse" det förekommer även en ondare typer av vampyr, den som vill döda besinningslöst och använda sina vampyrkrafter i ondskans tjänst. Vanligt inslag i serier och filmer om vampyrer är varulven, denna sköning är även det ofta en snygging som kämpar emot en förbannelse. Skillnaden är dock att där vampyrsnyggingen ofta är svårmodigt lidande framstår vampyrhunken som en skönare typ av slacker (med feta sideburns, alltid). Dessa två monstrum måste genast göra upp, ibland är vampyen "the bad guy" ibland är det varulven. Dock har de i de allra flesta serier och filmer uppenbara samarbetsproblem. Hur vampyren gått från att varit en i folktron fruktad och avskydd varelse är intresseväckande då det förmodligen är en av de bättre klättringarna på hierarkistegen som ett sagomonstrum gjort. Förklaring till detta är att förstås att vampyren i sin moderna tappning är sexig med sina fylliga blodröda läppar och sitt mystiska leende som döljer huggtänderna.


Det var värre för då vampyren var ett likätande monster som härjade på kyrkogårdar och i avsides belägna klosterruiner. Enligt myten kunde en människa bli vampyr på följande sätt: (förutom den klassiska varianten bli biten av en annan vampyr). 
Begå självmord
Bli begravd utan böner
Våldsam död
Ej fått bröstmjölk av sin mor (detta bör få Nestlé och Semper att sätta kaffet i vrångstrupen)
Gudsförnekan
Ingå en pakt med djävulen
Om en katt eller varg går över ens lik


Vampyrismen var som visat varken sexig, häftig eller avundsvärd på den tiden då många människor såg vampyrer som något lika verkligt och hotande som häxor, småfolk och tomtar. Om Orcher skulle göra samma karriär som vampyrerna kunde vi snart sett unga tvättbrädsmagade hunkar med sängkammarblick i sina vanställda Orch ansikten samt unga sexiga Orchinnor med yppig barm och fylliga läppar i sina lika deformerade ansikten som står utan allt hopp om sminkräddning.  
Vampyr.         
                                       
Jag tippar på att vampyrtrenden kommer att hålla ut under 2012 efter det är det bara vampyrnördarna kvar. Men de höll ju på med sina vampyrier långt innan rådande trend. Sök på vampyr och rollspel så får ni se. 


Nu ser vi med tillförsikt framåt allsvenskan startar söndagen den 3 april 2011. Dagen därpå är det derbydags. Allmänna Idrottsklubben möter dif. dif står som  hemmalag men vi vet ju alla vem som är "HEMMA på RÅSUNDA"

måndag 6 december 2010

Hokki...

Gick ju inte nått vidare för gnaget ikväll.
Jag blev avogt inställd mot allt Karlstdskt för en stund men sedan kom jag
att tänka på Bengt "hajk" Alsterlind och jag blev gladare igen.

Nu är det bara att räkna ned till Fotbollspremiären!

söndag 5 december 2010

Hovet imorgon 19.00

Bara för att jag är helt inkonsekvent skall jag bege mig till Hovet imorgon 19.00. För att åtnjuta när Allmänna Idrottsklubben släcker "Sola i karlsta".

Ishokki VS Fotboll

Som sportintresserad med dragning åt fotboll anser jag det nu dags att en gång för alla avgöra den ständiga frågan. Fotboll eller ishokki, vilken sport är att föredra? Svaret är förstås fotboll det begriper varenda någorlunda intelligent människa. Men för att hokkifolket (som ju uppenbarligen inte begriper) skall förstå skall jag här nedan ange ett antal skäl till varför fotboll är att föredra.

#1 Popularitet. Fotboll spelas över hela jorden, hokki spelas endast på norra halvklotet och bedöms vara ointressant i de flesta länder t.o.m. där man utöver sporten. Fråga bare en engelsman, dansk eller japan om deras favorit hokkispelare. Om de inte svarar Wayne Gretsky kommer svaret garanterat inte att bli någon av deras egna landslagshjältar.

#2 Bondesport. Som varandes hyfsat urban i alla fall under det senaste decenniet slår det mig att hokki är en sport främst omhuldad av bönder. I det här fallet gäller begreppet bonde alla som inte är bosatta i stockholms län. Innan diverse glesbygdsbor från Jööönkööping, Karlstaa, Göteborrrrrg, Lulé etc. tar illa upp skall ni noga betänka att detta är ironi och att de personer från ovan nämnda orter som går på hokki är snusiga, medelålders, kalaskulebehängda, småfulla bonläppar, som sagt ironi.

#3 Publiken. Gillar man att sitta still o käka korv och applådera försynt emellanåt då är hokki sporten. Fotboll kommer alltid att vara bättre på läktarplats. Även på Råsunda 31 oktober då pisset fryser innan det nått rännan och benen domnar i första kvarten. Bra att dom eldar på norra det värmer lite i alla fall!

#4 Sportpersonligheter. Fotboll = Diego Armando Maradona = Skandaler, knark, castro, maffia, brudar.
                                     Hokki = Wayne Gretsky = Hellylle kanadik som inte ens har humor.

Vad vill man läsa om? En kanadensisk svärmorsdröm eller en bindgalen argentinare som har gudastatus inte bara i Argentina och Neapel.

#5 Lagnamn. Eftersom hokki har hämtat sin själ från Nordamerika (interna namnet för hokkifolket är transatlanten eller transatlantisk. De kan säga att en spelare är transatlantisk i sitt spelsätt, säg att han spelar som en amerikan eller kanadensare!) är det förståeligt att lagen vill härma sina förebilder. Amerikanska och kanadeniska lag tar alltid hjälp av någon form av andranamn. T. ex. Hurricanes, Senators eller Penguins. Min personliga favorit är faktiskt två olika Red respektive White Sox från Boston och Chicago. Dock är det en helt annan sport men namnet är skönt. Karlstads rödstrumpor kanske. Tillbaka till namnet vad fan ska man säga... Malmö Redhawks, Frölunda Indians, Brynäs Tigers, Färjestad Wolves... Bedrövligt! Sådant där trams återfinns inte inom fotbollen.

#6 Sporten. Helt skyddsbeklädd med stålskenor under fötterna på en frusen yta inomhus i händerna en lång klubba som används för att slå till en stenhård gummitrissa så att den hamnar i en målbur som vaktas av en kille med ännu mer skydd (löjligt mycket faktiskt). Allt som händer sker i ett ohyggligt tempo och för att orka så får man byta hela tiden till priset av att lagen innehåller en hel hög med spelare som egentligen bara finns med för att dom duktiga skall få vila.

Att jämföras med eleganterna på det gröna balgolvet som behagfullt använder hela sin kropp (förutom armar och händer) som instrument i sin iver att överlista sina motståndare. Det kan räcka med ett riktigt, riktigt bra anfall eller en riktigt snygg tackling för att man skall ha haft full behållning av sina 90-95 minuter.

Ett anfall; att jämföras med  42-38 i skottstatistik. Fotboll är balett, hokki är plöjning. Fotboll är konst, hokki är annandagsrean. Fotboll är kärlek, hokki är korvkön kvart över 5.


Känner ni värmen från eldgruppen!

Söndagen den 5 december.

Hej,

Kort presentation om varför det skrivs här.

Tanken med Samtidsdiagnoser är att jag skall ha en vettig sysselsättning mellan blöjbyten, jobb, sambo och alla de andra mer eller mindre roande sysslor som tillkommer en familjefar. Samtidsdiagnoser kommer aldrig att innehålla puttenuttiga beskrivningar av min avkomma, vilka kläder som inhandlats eller hur gullig min livskamrat har varit i helgen. Nej, Samtidsdiagnoser kommer fokusera på att spegla mina fördomar om människor och fenomen som jag (vi alla egentligen) springer på från tid till annan. Jag har inte heller någon plan för hur det skall presenteras. Det är dagsform och stundens ingivelse som är avgörande.

Just nu är dagsformen, bedrövlig. Vill tacka sällskapet från Harwest Home igår! Ni är sjukt trevliga!

Kort diagnos, vad är det med "the drunken Irish guy". På krogen igår var det ett par stycken av dessa fulla irländare. Gubbar kring 50 som låter som sjöbusen i Family Guy, ni vet han med träbenen och träarmarna. Var kommer dessa herrar ifrån? Har sprungit på typen tidigare, en högljudd sort som gärna sjunger "for a pair of brown eyes" eller "wild rower" så att samtliga kroggäster störs. Min rädsla nu är, kommer vi att få hit en våg av sjungande "the drunken Irish guy" från finanskrisens Irland.

...And it's no, nay, never,
No nay never no more, 
Will I play the wild rover 
No never no more..

family guy drunken irish dad

lördag 4 december 2010

Resor kräva dessa drycker.

Vad är det hos svenskar som gör att vi måste hälla i oss alkohol när vi förflyttar oss från en plats till en annan? I och för sig är det ett känt nöje att åka på kryssning. I stockholmstrakten går det till på följande vis: resenären äntrar kryssningsfartyget (ofta en rostig skorv, luktandes doftrensare och rostskyddsmedel) och i samma stund tax-free butiken öppnar inköps öl, Mintu och blå burkar med gin&tonic. Inköpen bärs ned i hytten där de omedelbart konsumeras och resenären springer antingen omkring på båten och skriker tillsammans med övriga resenärer som grundad på exakt samma sätt eller så somnar resenären för att vakna dagen därpå, väckt av en stressad och mycket arg lettisk städerska.

Nu var det inte främst kryssningar som var i åtanke med det här inlägget. Det skall istället behandla ett fenomen som jag ofta iakttagit på flygplatser, på plan, på tåg och om än i något mindre utsträckning på bussar. Jag kallar fenomenet "resealkoholism". Alla som varit på någon form av charterresa vet att det alltid finns med några fyllskallar på planet, jobbiga jävlar som skriker och lever om. Men har ni tänkt på att det är mången familjefar eller ungt par som nappar på Arlandabistrons "storstark + jäger 99:-". Med tanke på att charterplanen ofta lättar runt 5-6 snåret på morgonen så är det anmärkningsvärt. Vem går upp klockan 6 på morgonen för att dricka öl och jäger? Svenskar gör inte det, annat än i samband vid längre förflyttningar, om man inte har problem med att gränssätta sitt drickande vill säga.

Väl ombord på planet så fortsätter "resealkoholismen" när maten serveras frågar personalen om det önskas vin till maten och avec till kaffet. Fullt förståeligt om nu inte maten oftast är i klass med en genomsnittlig Dafgårdslåda. Att smörjan sedan serveras ur plastbyttor gör inte upplevelsen mer tilltalande. Dock visar det sig att halva kabinen skall ha både rött och vitt vin samt avec i form av Famous Grouse. Att med bestämdhet och iver ge sig i kast med vin och undermålig whisky till plastpackad mat kan endast bero på en sjukdom; "resealkoholismen".

Om vi nu lämnar flyget och går över till tågresande. Är det inte fascinerande att se "resealkoholismens" offer sitta i en X2000 vagn och läppja på en halvflaska vin som inköpts i SJ-bistron till överpris. Om man nu prompt måste ha vin eller öl på tågresan är det betydligt smartare att göra ett besök på Systembolaget innan resan och där lägga sina pengar på kvalitetsvin och öl som är fylligare än utspätt diskvatten.

Tyvärr tror jag att "resealkoholismen" är en genetisk defekt som framförallt återfinns på norra halvklotet och främst i norden och på de brittiska öarna. När mutationen uppstd är svårt att säga men redan vikingarna bar på den. Dessa röjjiga gossar for ju kors och tvärs över den europeiska kontinenten i deras resor var bland annat öl en viktig ingrediens. Exempelvis drag-öl- Drag-ölet var det bästa och starkaste ölet som man sparade  tills man av någon anledning var tvungen att dra skeppet över land. Det kan ha varit vikingar som spred  "resealkoholismen" till brittiska öarna. Detta faktum stärker teorin om att ursprunget är nordiskt kanske rent av svenskt. Innan svenskarna kunde brygga öl eller mjöd var deras kontakt med omvärlden högst begränsad. Är det så att vi svenskar dricker för att vi reser eller reser vi för att vi dricker?