Vad är det hos svenskar som gör att vi måste hälla i oss alkohol när vi förflyttar oss från en plats till en annan? I och för sig är det ett känt nöje att åka på kryssning. I stockholmstrakten går det till på följande vis: resenären äntrar kryssningsfartyget (ofta en rostig skorv, luktandes doftrensare och rostskyddsmedel) och i samma stund tax-free butiken öppnar inköps öl, Mintu och blå burkar med gin&tonic. Inköpen bärs ned i hytten där de omedelbart konsumeras och resenären springer antingen omkring på båten och skriker tillsammans med övriga resenärer som grundad på exakt samma sätt eller så somnar resenären för att vakna dagen därpå, väckt av en stressad och mycket arg lettisk städerska.
Nu var det inte främst kryssningar som var i åtanke med det här inlägget. Det skall istället behandla ett fenomen som jag ofta iakttagit på flygplatser, på plan, på tåg och om än i något mindre utsträckning på bussar. Jag kallar fenomenet "resealkoholism". Alla som varit på någon form av charterresa vet att det alltid finns med några fyllskallar på planet, jobbiga jävlar som skriker och lever om. Men har ni tänkt på att det är mången familjefar eller ungt par som nappar på Arlandabistrons "storstark + jäger 99:-". Med tanke på att charterplanen ofta lättar runt 5-6 snåret på morgonen så är det anmärkningsvärt. Vem går upp klockan 6 på morgonen för att dricka öl och jäger? Svenskar gör inte det, annat än i samband vid längre förflyttningar, om man inte har problem med att gränssätta sitt drickande vill säga.
Väl ombord på planet så fortsätter "resealkoholismen" när maten serveras frågar personalen om det önskas vin till maten och avec till kaffet. Fullt förståeligt om nu inte maten oftast är i klass med en genomsnittlig Dafgårdslåda. Att smörjan sedan serveras ur plastbyttor gör inte upplevelsen mer tilltalande. Dock visar det sig att halva kabinen skall ha både rött och vitt vin samt avec i form av Famous Grouse. Att med bestämdhet och iver ge sig i kast med vin och undermålig whisky till plastpackad mat kan endast bero på en sjukdom; "resealkoholismen".
Om vi nu lämnar flyget och går över till tågresande. Är det inte fascinerande att se "resealkoholismens" offer sitta i en X2000 vagn och läppja på en halvflaska vin som inköpts i SJ-bistron till överpris. Om man nu prompt måste ha vin eller öl på tågresan är det betydligt smartare att göra ett besök på Systembolaget innan resan och där lägga sina pengar på kvalitetsvin och öl som är fylligare än utspätt diskvatten.
Tyvärr tror jag att "resealkoholismen" är en genetisk defekt som framförallt återfinns på norra halvklotet och främst i norden och på de brittiska öarna. När mutationen uppstd är svårt att säga men redan vikingarna bar på den. Dessa röjjiga gossar for ju kors och tvärs över den europeiska kontinenten i deras resor var bland annat öl en viktig ingrediens. Exempelvis drag-öl- Drag-ölet var det bästa och starkaste ölet som man sparade tills man av någon anledning var tvungen att dra skeppet över land. Det kan ha varit vikingar som spred "resealkoholismen" till brittiska öarna. Detta faktum stärker teorin om att ursprunget är nordiskt kanske rent av svenskt. Innan svenskarna kunde brygga öl eller mjöd var deras kontakt med omvärlden högst begränsad. Är det så att vi svenskar dricker för att vi reser eller reser vi för att vi dricker?
Tänkte just på det där i måndags då jag skulle ta flyget vid åttatiden, där sitter det damer i min ålder och dricker öl, inte för att det är bättre om de är i annan ålder eller av annat kön.....vart är de på väg tänker jag? Och vad ska de göra...? Sist jag gjorde samma sak var det åtgång vid samma tid på morgon på jägerpaketet faktiskt. Jag får dock erkänna att jag faller in öl-på-tåg beteendet allt som oftast.....och överpris är det ju, även om Mariestad är helt ok...
SvaraRadera